Letra Häxjakt! de Bjorn Afzelius original

Inget verkar längre givet, inte ens att jag är jag.
Det slĺr mej ofta när jag skrivit nĺ'nting jag tycker verkar bra.
För dĺ kommer det smĺ troll ur väggen, och tomtar ut ur tavlorna,
och börjar dra varann i skäggen och slĺss om hur jag borde va'.
Det fina är när folk man kände som tänkande och vacklande,
förnekar bĺde släkt och vänner och gĺr och blir förkacklade.
När dom dammar av den vita kragen och snörvlar som en byrĺkrat,
och när röster ĺke ner i magen, ja, dĺ är det riktigt jävla bra!

Dĺ fĺr man höra dom jättelika sanningarna
höra dom religiösa blandingarna,
höra hur allt i själva verket är.
oh yeah, hur det är.

Jag tänker pĺ att för en tid se'n var allting Olof Palmes fel,
och fyllehundarna bevisen för att Folkhemmet var helt pĺ sned.
Sĺ nu är alltsĺ Staden mogen att leda undersĺtarna
när den som vinglar ut frĺn krogen blir uppspikad pĺ Golgata?

Ja, nu finns det Vittnen som jäser av förträfflighet.
Vittnen som päser av beskäftighet.
Vittnen som säljer ut sin egen bror.
oh yeah, egen bror.

Lĺngt, lĺngt bort i dimman sitter Makten pĺ sin tron
och skriver pĺ kontrakt med Djävulen.
Vad bryr den sej om skriken ifrĺn gruvan nedanför
där dom maktlösa slĺr livet ur varann?

Jag lärde mej när jag var liten och tältkyrkan kom till byn,
att det är inte bara spriten som drar en männ'ska ner i dyn.
Nej, det gäller ocksĺ dans och bio och kärlek under tonĺren.
Det var nittonhundrafemtionio: Nu är vi äntligen pĺ väg dit igen!

Sĺ lĺt oss satsa, och klättra efter väggarna!
Satsa, och bränna alla kättarna!
Satsa, här hĺller ingen halvmesyr.
oh no, halvmesyr!