Letra Sylvia & Ondskan de Molly Maguire original
I en ödslig skog vid gryningstid Där daggen ligger tät Där står en kvinna, en overklig gestalt Hennes hy är vit som snö Saknad av många Som gråtit sig till sömns Men sorg och tappad kärlek Är någonting som glöms En syn för dom som ser, en händelse som sker Sylvia är död, hon är död Ett ödets ironi, har tagit ett liv Sylvia är död, hon är död, hon är död Kärleken så röd, den är död Hon springer mot sitt hem, vinden leker i hennes hår Hon springer med solsken i sin blick Fylld av liv och lust, inom henne gror ett liv Ett frö sått av sin älskade, en hägring av en tid Har etsats fast i hennes ljus blick En syn för dom som ser, en händelse som sker Sylvia är död, hon är död Ett ödets ironi, har tagit ett liv Sylvia är död, hon är död, hon är död Kärleken så röd, den är död Bakom ett snår, står en man, står en man Som ett rovdjur kastar han sig fram Bladet från en dolk kastar solens ljus så skarpt Han stöter dolken djupt i hennes bröst, hennes bröst Utan nåd han släcker flickans ljus En syn för dom som ser, en händelse som sker Sylvia är död, hon är död Ett ödets ironi, har tagit ett liv Sylvia är död, hon är död, hon är död Kärleken så röd, den är död Kärleken så röd, den är död En syn för dom som ser, en händelse som sker Sylvia är död, hon är död Ett ödets ironi, har tagit ett liv Sylvia är död, hon är död, hon är död Kärleken så röd, den är död En syn för dom som ser, en händelse som sker I gryningsstund så finns hon där Ett ödets ironi, har tagit ett liv Gryning blir till dag och dagen blir till natt I skuggorna ruvar en man I en ödslig skog vid gryningstid Där daggen ligger tät Där står en kvinna, en overklig gestalt Hennes hy är vit som snö Saknad av många Som gråtit sig till sömns Men sorg och tappad kärlek Är någonting som glöms