Letra Man Borde Inte Sova de Helen Sjoholm original

Man borde inte sova när natten faller pĺ
för tänk dĺ blänker stjärnorna högt uppe i det blĺ
Det är sĺ tyst och stilla
att sova vore illa
Jag vandrar min vägar
över slätt och genom skog
Och stjärnorna de följer mig
sĺ sällskap har jag nog

Det sägs att de är tusen mil
och mer ändĺ frĺn oss
Än brinner de med stadigt sken
Än flammar de som bloss
Som silver och kristaller
nu deras gnistor faller
Och en och annan flämtar till när hon har brunnit ut
Sĺ faller hon dĺ blir det som en strimma rök till slut

Man kan väl aldrig drömma sĺ grant och underbart
som själva natten ter sig dĺ stjärnor lyser klart
det är som om det höres en silver spel som rördes
Man borde inte sova när natten faller pĺ
Man borde se pĺ stjärnorna
man borde vara tvĺ