Letra Spegelsfären de Vintersorg original

Inciklad av stjärnhärars krestsande fält,
Frün alla väderstreck en vidgande reflektor
Likt en fabeldrÜm som sammansmält
Och visas av av en Ăśversinnlig projektor
En bländande aftonsol där stür fÜrblÜdd,
Med irreversibla strĂĽlar frĂĽn naturen flĂśde
Min spegelbild i sfärens sidor är fÜdd,
är det här jag skall finna mitt Üde?

HänfÜrd av dess hypnotiska komplexitet
I en allomfamnande universalitet,
Fantasifullare än sagans poet
Bildspel sprungna ur själens essens
Spränger varje tankes gräns,
Ett klot bortom världsalltets kvintessens

Dess yta är klädd av stjärnestoft
Som med tusen Ăśgon stirrar
Rakt in i sinnets gĂśmda loft,
I en dimvärld jag ändlÜst irrar

I detta tĂścken vilar ett tusenĂĽrsrop
Kvävt av ett vakums strikta karisma
Som girigt omsluter och hĂĽller ihop
Den silvriga glasglobens gnistrande prisma
Jag beskĂĽdar genom detta fĂśnster
MĂśrkrets och ljusets eviga konflikt
I sfärisk abberations fÜrvrängda mÜnster
Vindlar de samman i ett glĂśdande skikt

Bildspel sprungna ur själens essens
Spränger varje tankes gräns,
Ett klot bortom världsalltets kvintessens

Dess yta är klädd av stjärnestoft
Som med tusen Ăśgon stirrar
Rakt in i sinnets gĂśmda loft,
I en dimvärld jag ändlÜst irrar

HänfÜrd av dess hypnotiska komplexitet
I en allomfamnande universalitet,
Fantasifullare än sagans poet
Bildspel sprungna ur själens essens
Spränger varje tankes gräns,
Ett klot bortom världsalltets kvintessens